Bara ordet groll låter vresigt, någonting som liknar troll och knorr och gruff. Det är ett slags morrande i själen och det är verkligen tröstlös att hålla fast vid någon längre stund. När vi bär på gammalt groll håller vi fast det förflutna, vilket stjäl en ovanligt stor mängd energi från nuet. Att bära på gammalt groll är också ett sätt att hålla smärta vid liv, något som vi inte brukar göra om vi inte är legitimerade masochister.  När du har huvudvärk, försöker du få den att fortsätta? Eller gör du genast vad du kan för att lindra smärta ? Men när det gäller gammalt groll dyrkar vi nästan de plågsamma känslorna som det för med sig därför att de förefaller berättiga vår position. Men sanningen är att det är grollet, inte måltavlan, som nu är orsaken till smärta. Det är vi själva som tilldelar missnöjet en förstaklassbiljett på livets resa. Och det är ett dyrt sätt att färdas.

Bär du på gammalt groll?  Om du gör det, varför och mot vem? Hur känner du dig när du tänker på det? Arg? Hjälplös? Rättfärdig? Kan du känna alla de gamla känslorna, för knippade med personen eller händelsen träda fram som en hela affären äger rum en gång till? Vad händer om du skulle släppa det gamla grollet? Fråga änglarna om de tar hand om gammalt groll och lyssna efter svaret.

En ängels reflektion: Jag ska göra mig av med bördan av allt gammalt groll så att jag kan leva i nuet och inte i det förflutna.